God stilist

Någon jag känner väl är mycket duktig på att skriva. Hon är en god stilist enligt en lärare och jag kan bara hålla med. Hon kan måla upp en bild av en händelse med ord och man känner nästan att man själv är där.

Det som slår mig när jag ser henne sitta vid datorn och skriva eller läsa vad andra skrivit är den njutning hon finner i att formulera egna eller ta del av andras texter. Det handlar oftast om att hon chattar med vänner, men kan också vara frågan om skolarbeten eller längre bloggar. Hon har starka känslomässiga band till det skrivna ordet och hennes minspel skiftar hastigt från leende när hon kommer på en bra formulering till spelad, njutningsfylld upprördhet när hon läser något provocerande och intensiv koncentration när hon stöter på komplicerade texter osv.

Jag har inte reflekterat över mina egna texter, hur de uppfattas av andra, men gissar att det jag skriver ofta är svårt att förstå eftersom jag hela tiden kämpar för att vara så kortfattad som möjligt. Antagligen måste det ibland läsas flera gånger för att verkligen förstås, då exakthet går före pedagogiska ansträngningar och publikfriande utsvävningar. Jag skulle gärna ha ett bredare formuleringsregister, men hindras främst av svårigheten att leva mig in i andras tankevärld.

Det tråkigaste är detta att jag egentligen kanske inte njuter av att skriva eller läsa, det är mera av en intellektuell övning för mig. Jag funderar nu på vad detta bör ha för implikationer för mig vad gäller både jobb och fritidsaktiviteter.