Augur

Häromdagen gick jag och en kvinna på ett seminarium om kvalitativa marknadsundersökningsmetoder på företaget Augur. Det var på hennes förslag och får väl anses vara en dejt av det mer udda slaget, men inte helt orimlig, eftersom vi båda har ett intresse för ämnet.

På detta seminarium nämndes och förklarades ordet augur, det vill säga ordet för spåman i romarriket. Eller rättare sagt, det augurer främst gjorde var att säga om en viss beslutad handling skulle bli framgångsrik eller inte. Det handlade således inte så mycket om allmänna spådomar utan mer om ett visst beslut hade gudarnas godkännande. Augur är ett fullkomligt lysande namn på ett marknadsundersökningsföretag, det är synd att inte bildningsnivån i Sverige är sådan att fler kan uppskatta symboliken. Någon föreslog då att ordet guru kom från detta (relativt okända) ord augur, de låter ju lite lika. Jag ville givetvis protestera och säga att guru säkert kommer från något indiskt språk som rimligtvis inte har någon som helst koppling till det latinska augur, men jag sa inget, det var inte läge för det.

Efter en väl händelserik natt kollade jag på nätet etymologin för augur och guru. Guru är ganska enkelt, det kommer från sanskrit där gu betyder mörker och ru står för ljus. Guru betyder således någon som förändrar tillståndet från mörker till ljus, som bringar klarhet.

Ordet augur har ett mer oklart ursprung. På romartiden trodde man att det var en kombination av orden avi och gero, vilket betyder att styra fåglarna. Augurer tittade ofta på fåglarnas rörelser i sitt värv. Nutida forskare tror snarare att augur härstammar från roten aug- med betydelsen att öka, berika. Personligen tror jag inte på någon av dessa förklaringar, jag tror mer på en koppling till det indoeuropeiska stamordet oku, som ger latinets oculus och franskans oeil, men, mera intressant i sammanhanget, auge i tyskan och svenskans öga. Min tanke är att augurens uppgift var att se svårtydda delar av verkligheten och således fungera som öga, därav namnet.

En liten parentes i sammanhanget är att romarna uttalade namnet och titeln Caesar som ”kaisar”, inte ”sesar” som vi felaktigt gör idag. Ursprunget till den tyska titeln Kaiser är därmed klarlagd. Kopplingen mellan tyska och latin är således inte så svag som man skulle kunna tro.